Befinner mig i en förvirrande och smärtsam tid, där en del människor sprider lögner om mig och min familj och iskallt vänder oss ryggen. Att tillvaron ändå känns uthärdlig beror på alla vänliga och omtänksamma människor som hör av sig, TACK, ni är ovärderliga!
Jag vet att det finns en väg ut, jag har bara inte hittat den ännu, men det kanske bara är att gå uppför backen och om hörnet :)
Efter att ha besökt mammas grav vandrade jag runt vår lilla pilgrimsled här ute på Hammarö ikväll. Vitsipporna har letat sig upp och fåglarna kvittrar, det blåser kallt, men värmen är på väg...
/Annika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar