Den blå fåtöljen

Med åren så finner man sina favoritviloplatser. Platser där tankarna kan komma och gå obehindrat.

Den blå fåtöljen i kaplansgården, vid S:t Olofs kapell, är en sådan plats.

Havet är nära, miljön minner om en historia.

Här äter jag frukost, läser en bok, broderar, samtalar och umgås med familj och vänner.

Det regnar och blåser där ute, här inne är det varmt och trivsamt. Jag sitter på min favoritplats och broderar, i den blå fåtöljen. Det går inte riktigt att sätta ord på vad det är med den här platsen som gör den till en vila för själen. Förmodligen, eller rättare sagt förhoppningsvis, har vi alla någon plats där vi kan känna det inre lugnet. Det där med att vi ska känna en inre frid och lugn mest hela tiden tror inte jag på riktigt. Jag ser det mer som att livet är ett slags kaos och emellanåt så går vi in för landning, för att tanka, energi. Sedan ger vi oss ut igen, med en nyfikenhet på livet och, förhoppningsvis, som goda medmänniskor.

Det broderi som jag har för händer just nu är en del i en helhet som skall placeras i ett väntrum i det nya psykiatrihuset vid Centralsjukhuset i Karlstad. Alla rum är speciella, men just här är det mycket att tänka på. Försöker arbeta fram en form som är så neutral som möjligt men ändå inte mesig. Materialet och färgerna är en viktig ingrediens.

Regnet har upphört, vinden verkar mojna något. Jag ska nog passa på och gå en promenad på stranden, plocka snäckor och fylla lungorna med havsluft.

God eftermiddag