Från det ena till det andra, häromdagen havererade min dator. Det gick helt enkelt inte att få kontakt med den. Det enda som syntes var ett frågetecken. Jag hade sparat en del på en extra hårddisk, men långt, långt, långt ifrån allt.
Tänk att den där lilla makapären kan innehålla så mycket. Jag måste erkänna att jag grät. Flera års bilder, texter, dokument...borta. Förmodligen kommer jag under en lång tid framåt att komma på saker som jag saknar.
Men som yngste sonen sa, hans dator havererade för några månader sedan:
"Jag hade i och för sig inte så mycket sparat i min dator, men vet du mamma, det kändes som en befrielse, nu kan jag börja om på nytt". Och vid närmare eftertanke så har han helt rätt. Äldste sonen sa: "Mamma, det är genom misstagen man lär sig, efter det här kommer du att få en väldigt bra ordning på dina bilder och texter." Så sant, det som var det var, det är nuet som gäller.
Frågetecknet på skärmen var som en signal, stanna upp, vad håller du på med, kom till eftertanke.
"Det stora är inte att aldrig misslyckas,
utan att resa sig varje gång man faller."
Kinesiskt ordspråk
Regnet öser ner fortfarande, familjen målar vidare,
jag går till ateljén och broderar vidare.
Må så gott
Annika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar